Bokhandeln i Alingsås 150 år

Bokhandeln i det vackra trähuset från 1700-talet vid Stora torget i Alingsås har i dagarna fyllt 150 år. Bokhandeln har varit i samma lokal alla dessa år - det är unikt för landet. Naturligtvis har lokalerna utvidgats under åren och boksortimentet utökats, så att bokhandeln i dag framstår som en innehållsrik och spännande träffpunkt, en naturlig samlingspunkt för alla bok- och läsintresserade alingsåsare. Bokhandeln har ju det bästa läget vid Stora torget, öppen och synlig för alla.

Redan på 1760-talet hade, intressant nog, lilla Alingsås en boklåda, inte i det hus där bokhandeln ligger idag utan sannolikt i de kvarter där manufakturverket med bostäder fanns i våra dagars Hillkvarter. Vid tiden för boklådans tillkomst 1763 hade Alingsås 1152 invånare av vilka 615 var kvinnor och 547 män, de flesta på ett eller annat sätt knutna till Alströmers manufakturverk. En av dessa var lektorn Lorens Wolter Rothoff vid Schäferiskolan. Han var lärare, ekonom, författare och en boksynt man, som 1763 fick Kungliga kanslikollegiets tillstånd att inrätta en boklåda för försäljning av allehanda vackra böcker till skäligt pris. Han tilläts också att sälja sitt eget "Hushållsmagasin" för 4 daler silvermynt samt förgyllt och målat papper från den turkiska pappersmaskinen vid Alströmers manufakturverk.

Under sina år som bokhandlare gjorde han resor till Uddevalla, Vänersborg och Lidköping, där han slog upp sitt bokstånd och sålde vackra böcker, till större delen svenska.

För att nå nya kunder annonserade han i Göteborgs Wecko-Lista men framgången blev kanske inte som han hoppats på varför han lade ner sin boklåda 1768, samma år som den store mannen Niclas Sahlgren tog honom i sin tjänst för att utöva tillsyn över egendomen Östad. Claes Alströmer anställde honom senare som indendent vid Östads Barnhus 1778.

Det är överraskande att lilla Alingsås redan på 1760-talet kunde hålla en egen boklåda. Det fanns uppenbarligen boksynta och litteraturintresserade personer knutna till Alströmers manufakturverk och bland stadens noblesse, som kunde hålla en boklåda vid liv några år.

Den bokhandel, som i dagarna fyllt sina 150 år har sin upprinnelse i en bokhandel från den 26 oktober 1848 då folkskolläraren Johan Albert Öhman antogs som Svenska bokförläggarförenings kommissionär. Att vara innehavare av en kommisionärsbokhandel innebär då och även senare att förlagen levererade ett bestämt antal exemplar mot att bokhandeln retunerade icke försålda böcker inom en viss överskommen tid. För att samordna kommisionärerna bildades Svenska bokläggarföreningen 1843. Syftet med denna förening var helt enkelt att åstadkomma en effektiv distribution och lagerhållning av av förlagens utgivning och dessutom hålla fasta bokpriser. Denna tingens ordning varade i många år men upphörde 1970 till sorg för några och till glädje för andra.

Alingsås första komminsionsbokhandlare var Johan Albert Öhman, en initiativrik, mångsidig och entusiasmerande man. Efter avlagd folkskollärarexamen i Skara 1848 fick han genast anställning som lärare vid Lancasterskolan i Alingsås(nuvarande Klockareskolan). Dessförinnan hade han tjänstgjort vid apoteket i Kalmar och överraskande nog också tillhört en teatergrupp. Att undervisa enligt Lancatermetoden innebar att äldre och kunniga elever, som kallades monitörer, fick undervisa yngre kamrater i små grupper. En enda lärare undervisade alla elever i en stor sal med monitörerna till sin hjälp.

Men Öhman var inte helt tillfreds med att enbart undervisa. Han öppnade mycket snart en bokhandel, det var den 26 oktober 1848, och startade dessutom tillsammans med några av stadens herrar en förening för att höja allmänbildningen. Föreningen fick namnet "Alingsås bildningsförening" men kallades också "Bildningscirkeln". Själv höll Öhman föredrag i en rad skilda ämnen, läste poesi och försåg föreningens bibliotek med böcker och tidskrifter, vilka flitigt utnyttajades av föreningens medlemmar.

Men när intresset för poesiaftnar och föredrag började avta tog Öhman initiativet till att framföra teaterstycken och vem kunde vara mer lämpad till detta om inte skådespelaren Öhman. Men det hjälpte föga. Vid årsmötet i mars 1852 beslöt man att upplösa föreningen. I sin besvikelse lämnade Öhman Alingsås 1854, flyttade till Tunhem för ett liv som lärare, men som den oroliga själ han var flyttade han efter några år till Göteborg och Mölndal, där han tjänstgjorde vid olika skolor fram till år 1872. Men ännu en gång skulle han byta yrke. De sista elva åren av sitt liv var han poststationsföreståndare i Mölndal och dessutom kommunalt mycket aktiv. Han gick ur tiden i maj 1883.

När Öhman lämnade Alingsås lämnade han också sin bokhandel, som Carl Alfred Norinder övertog 1854. Han var spannmålshandlare och en mångbetrodd man i staden. Många var de uppdrag han innehade såsom rådman, ordförande i drätselkammaren, direktör i Sparbanken och styrelseledamot i Vänersborgsbanken samt landstingsman. Han ägde och bebodde herrgården Mariedal.

Svenska bokläggarföreningen antog honom som kommisionär den 14 augusti 1858 men han ägnade blott åtta år av sitt liv som bokhandlare. Vid ett sammanträde med bokförläggarföreningen 1862 avsade han sitt kommisionärsskap till förmån för skollärare Anders Norelius. Den nye ägaren var präst, skollärare och missionsbokhandlare. Han prästvigdes 1847, tjänstgjorde som lärare vid Östads barnhus enligt Lancastermetoden men tvingades avbryta sin lärarkarriär på grund av sjukdom och sökte sig en lämplig syssla. Han öppnade då en missionsbokhandel under namnet A. Norelli bokhandel 1857 i J A Öhmans lokal och övertog från den 1 januari 1863 Norinders bokhandel och blev bokläggarföreningens komminsionär.

I Alingsås Weckoblads första nummer från den 7 januari 1865 annonserade Norelius om prenumerationer, som han kunde obesörja, på en rad olika tidningar som modetidningen Iduna och barntidninen Linnea. Nya böcker som Gustav III och franska hovet, Om franska språkets uttal, Dagsländor samlade av författaren till Såpbubblor och Svenska folket sådant det lever vid elfwom på berg och dalom kunde han leverera. I tjugo år drev han sin bokhandel vid Stora torget. Oskar Lidén berättar i sin bok Bilder från det gamla Alingsås att Norelii bokhandel var något av en filial till lärorverket. Här fick gossarna köpa sina skolböcker och sitt skrivmaterial och bokhandlaren hjälpte också till med läxläsning för de elever, som hade behov av det. Detta hände på 1880-talet, då läroverket fanns i Rådhuset.

I april 1883 antog han sin dotter Anna Constantia, som då var blott 19 år, som delägare. Märkt av sjukdom orkade han inte fortsätta sitt arbete utan överlät alltmer av bokhandelns verksamehet på sin dotter. Han avled i oktober 1883 och i november samma år antogs Anna som bokförläggarföreningens kommissionär. Nu var hon ensam ägare till bokhandeln.

I november gör hon reklam i Alingsås tidning för allt vad bokhandeln har att erbjuda. För den läsintresserade fanns sådant som "Hemmets gyllene bok", det var Luthers yttrande över äktenskapet, föräldrarståndet och hushållsståndet och gavs ut med anledning av att det år 1883 var 400 år sedan Luther föddes.

I bokhandeln fanns också blomsterkort, parfymkort, visitkortsblanketter, textpennor och emaljerade stålpennor samt rundskriftspennor.

I Gustaf Bergmarks bok om barndomsminnen från småstaden Alingsås på 1880-1890-talen berättar han om systrarna Norelius i bokhandeln på andra sidan Stora torget. Gustaf Bergmarks far var borgmästare och bodde i Rådhuset, varifrån sonen Gustaf kunde ha uppsikt över flickorna i bokhandeln.

Anna Costantia drev sin bokhandel under namnet Norelii bokhandel i med än 40 år. Tänk, ett helt liv i böckernas underbara värld!

Mellan åren 1924 och 1954 var det O E Johansson, som fortsatte verksamheten och under åren 1954 till 1975 var det Hilding Esborn, som drev bokhandeln under namnet Esborns bokhandel. Därefter övertog Ulf Rapp, som varit förste man i bokhandeln i tio år, verksamheten och utökade den och kunde på så sätt erbjuda alingsåsarna ett brett sortiment av böcker och papper. Och nu är det dottern Jenny Rapp, som med ungdomlig friskhet och entusiasm fortsätter bokhandelns arbete, så att alingsåsarna kan få sin läslust stillad.

Hur bokhandeln uppfattats och uppskattats av omvärlden kan Sten Selanders reseberättelse, från ett besök i Alingsås på sensommaren 1937, vara ett exempel på. Sten Selander var författare, botanilker, naturvän och ledamot i Svenska akademin. I sin artikel i Svenska Dagbladet den 1 september kan han inte nog prisa Alingsås och dess bokhandel. Så här skriver han: visserligen har man slagit upp stora skyltfönster i de gula Karl Johanhusen vid torget, men vad betyder det, när förnämsta butiken heter Östad, Alingsås manufakturverk, Boklådor, Lidén Oskar, Norelius Anders, Norelius Anna Costantia, Norinder Carl Alfred, Rothoff Lorens Wolter, Skolor, Öhman Johan AlbertNorelii bokhandel. Hur doftar inte namnet Norelii bokhandel av gammal sirlig kultur, av tider då böcker var något annat och något mer än bestsellers!

Idag heter bokhandeln "Bokhandeln i Alingsås anno 1848". Hur doftar inte det namnet av historia, bokhandlarkultur och nu av nya böcker, som öppnar våra ögon och sinnen för nya världar och vidgar vår inre horisont? Tack och lov för att det finns en bra bokhandel i Alingsås borde alingsåsarna utbrista!

Per Henrik Rosenström

1998